Igår var det alltså Valborg och vad kunde vara mer passande på denna vårens hyllningsdag än att ge liv åt jorden? Vi har planterat ut våra första grödor.

Först ut var persiljan. Den har stått ute några dygn på avhärdning och skulle nu få smaka på friheten i örtagårdens mjuka bäddar. Rötterna ville, som synes, inget hellre än att få sträcka på sig.

Eftersom vår jord än så länge, inte är mycket annat än sten och sand, fick vi gotta till den lite innan persiljan dök ner i den. Först vände vi ner ett lager trädgårdskompost och plantjord (vart gräsklippet hamnade kommer vi till senare)…

…därefter lite aska och kol från brasan vi tände för ett tag sedan. Askan innehåller kalium, fosfor och kalk och uppskattas speciellt av växter som trivs i högre pH-värden. Att kol ska vara en bra jordförbättrare är något vi hörde på radio och förstås ville prova! Det ska tydligen underlätta för växterna att ta upp näringsämnen och så ska masken älska det.

Efter krattning, grävdes en grop åt varje tuva, så att de skulle få lite vindskydd och för att fukten ska kunna bevaras bättre. Gropen grundades med en näve plantjord för att få igång rötterna, få dem sugna på att leta sig ut. Sedan var det dags! Första persiljan planterades ut. Det kändes stort. Gropen fylldes igen med bäddens egen jord.

Den krusbladiga sattes först, därefter den slätbladiga. Mellan de båda sorterna sparades en smal remsa där vi tänker så blommor.

När all persilja var på plats, täckte vi jorden runtom plantorna med gräsklipp. Detta gödslar och bevarar fukten i jorden, och ska även göra det svårt för ogräset att växa upp.

Slutligen vattnades alltihop rejält.

Eftersom både fåglar och harar har visat intresse för vår odling, satte vi upp lite fler skivor i slanor och ett vindspel vid staketet. Återstår att se om även harar räds för reflexer och klingklang.

Sedan stod vitkålen på tur. De har fått en ordentlig avhärdning på ca två veckor och är verkligen stora nu. Vi vet ännu inte om vi kommer att få lida av att vi sådde dem en smula tidigt och därmed var tvungna att låta dem stå i kruka väl länge. Det får helt enkelt tiden utvisa.

Också här strödde vi ut ett lager trädgårdskompost och även en del kol och aska, då vitkål vill ha det basiskt omkring sig (klumprotsjuka kan tydligen bli en av följderna av att låta vitkålen stå i för sur jord). En halv säck kogödsel vändes också ner, plantjorden sparade vi (mest på grund av dålig tillgång) till groparna.

Ja, såhär såg fältet ut när vi var klara. Varje planta fick varsin grop grundad med två nävar plantjord, därefter fylldes den på med fältets jord. Runtom plantorna la vi gräsklipp. Tyvärr hade vi inte så mycket att vi kunde täcka hela fältet, men då vi planerar att så något mellan vitkålsplantorna kanske det var lika bra. Iallafall tills mellankulturen är uppe och spirar.

Vitkålen täcktes med fiberväv för att skydda mot väder och vind, men framför allt för att de ska slippa kålflugor, -larver, och -fjärilar.