Expedition Grön

Växter omskolas fortfarande på löpande band, så igår var vi tvungna att skaffa mer jord igen. Och fiberväv. Sånt går åt när man satsar på kål. Jordgubbsplantor hade äntligen kommit in till butiken, så vi köpte med oss tolv stycken fördelat på sex olika sorter; några sena, några tidiga, några lämpade för saft- och syltning, några man helst skulle äta rakt av osv. Plantorna planterade vi ut så fort vi kom hem, bakom smultronen. I perman tryckte vi ner några scharlottenlökar som Max till sin stora glädje äntligen hittat i sättform.

Vi lyfte på väven i perman och kunde bland annat glädjas åt sånt här: En redig buske ruccola!

Men det var mycket ogräs som behövde rensas bort.

Till slut var iallafall alla solstrålsbäddar rensade. Här en bädd kantad med ruccola, bredvid den en rad med gullök och i mitten en tat soi.

Tat soi är en asiatisk kålsort som så småningom kommer att bilda en stor, vacker bladbukett, men den ska egentligen inte sås förrän senare på säsongen, något vi upptäckte när fröna redan låg i jorden. Som tur är sådde vi bara ett litet gäng, så vi får helt enkelt se hur det går och så får vi så nästa omgång när det är dags.

Varannan solstråle är kantad med spenat istället för ruccola.

Både gul- och rödlök har börjat ta fart, men blasten är väl inte sådär jätteförtjust i väven.

Framåt kvällen skördade vi rädisor. Det var rätt milt ute, så vi stannade i landet och åt några, resten fick följa med i middagen…

…vilken tillagades utomhus!

Asiatiskt med massor av miso, våra egna rädisor, vår egen koriander och vår egen persilja. Och så en sallad på egenodlad ruccola och spenat. Nu börjar det likna något!

Häromdagen satte vi oss med varsin hink och började plocka. Detta gräsmattans fyrverkeri, den missförstådda och ouppskattade maskrosen, kan mycket mer än att invadera trädgårdar och fält. Bladen kan ätas som sallad, men man ska helst plocka dem innan rosorna slår ut, då de blir beska. Roten kan torkas och verkar bland annat utrensande. Och så är det då själva blomman, vilka vi var ute efter den här gången, som det går att göra maskrosvin av, men även veganhonung och det är framförallt det vi nu kommer att testa!

Tänk så vacker den är ändå, om man tittar lite närmre.

Vi fick ett antal liter till sist. Nu återstår bara rensning och sen ska de ner i kastrullen!

I trädgården knoppas det i äppelträden.

Vissa knoppar har redan slagit ut.

Ett nytt lass med vitkål har växt till sig och står nu ute på avhärdning.

Smultronplantorna har satts ner i en av intensivbäddarna.

Bladmyntan har också fått komma ut i odlingen, men skyddas ett tag av varsin pet-flaska.

Kålfältet börjar sakta, men säkert fyllas. Nu är även brysselkålen (längst till vänster) utplanterad.

Längsmed staketet tittar bondbönorna fram, men ogräset visar ingen hänsyn.

Two can play that game.

I mellanrummen, där bondbönorna inte velat komma upp, såddes luktärt, rosenböna och slingerkrasse.

Det är mycket som vill ut i odlingen nu. Men majsen brådskade kanske allra mest. I brist på tid har de flesta fått stå kvar i sina små papperskrukor och det har de tydligt visat oss att det tycker de inte om. Det blåste som bara den, så några improviserade vindskydd fick sättas upp, så majsen inte skulle få en alltför otrevlig start på utelivet. Vi har sått tre olika sorter; två vanliga sötmajs med namnen Ashworth respektive Golden Bantam. Den tredje heter Mini Pop och kan användas som minimajs eller, om man väntar med att skörda, för att göra popcorn.

Det är cirka en månad sedan vi sådde majsen och de flesta plantor har hunnit växa till sig rejält.

Purjostackarna har stått ute på avhärdning i nästan en månad, så nu kunde vi inte längre vänta. De sattes i intensivbäddarna i djupare fåror så att vi ska kunna kupa dem sen.

Bädden täcktes, så långt det räckte, med färskt gräsklipp. I resten av bädden såddes tidig och sen morot.

På kvällen sköljde och rensade vi den ramslök vi plockat på min födelsedag. Det blev en hel del. Det mesta kommer vi att torka, men lite tänkte vi göra pesto på.

Vi fortsätter plantera ut kålen, senast blev det blomkålen som fick känna på åkerjord. Såhär ser det ut i kålkvarteret just nu.

Innan vi for upp till huvudstan, kände vi oss tvungna att frigöra de stackars solrosorna från sina små krukor. Detta behov infann sig en timme innan avfärd. Det blev alltså till att lägga i en växel, men plantera ut dem gjorde vi, täckte med gräsklipp och så byggde vi ihop en tunnel åt dem av slanor och byggplast (eftersom det förmodligen inte bara är vi som vet hur gott det är med solrosskott). Dessutom skyddar den mot vind och kalla nätter.

Spenat och ruccola frodas i permabäddarna under fiberväven.

Bönorna vi provsatte i kruka har fått blommor…

…och de bondbönor som trycktes ner på friland har börjat kika fram.

Även potatisen har trängt upp ur jordens mörker.

Många av de plantor som står i växthuset vill ut, så nu tar vi ett gäng om dagen. Idag fick johannesörten sträcka på rötterna…

…liksom lavendeln. Tänk – de doftar redan!

Rabarbern är i sitt esse uppe i trädgården, så vi passade på att rycka upp några stycken i olika storlekar lagom till lunch.

Igår kunde vi skörda vår allra första gröda – ett litet knippe krispiga rädisor! Det kändes fantastiskt och väldigt overkligt.

Vi är i Stockholm över helgen och hälsar på familj, så bloggen (och vi) tar ett par dagars vila. Men medan ni väntar på fler nyheter från odlarland, kan ni få kika på lite av det som hände innan vi stack.

Tomaterna har börjat få tjuvar, så dessa kneps bort.

Resten av broccolin planterades ut, på samma vis som vitkålen, och täcktes med fiberväv.

Koriander, gräslök och kamomill såddes i örtagården…

…och en meditationshörna har börjat växa fram vid kamomillen.

Det gamla fikonträdet inne i växthuset har börjat servera frukt, så vi njöt av varsitt färskt fikon en kväll.

Två av intensivbäddarna har fått kantning: Vi bestämde oss för halm och fick tre balar av snälla grannar som har häst. Gångarna jämnades till med krattan först…

…sedan lades halmen ut.

Åh, så mysigt det var och så gott det luktade!

Jag var förstås tvungen att slänga mig i halmhögen.

Sen la vi oss ner och slöt ögonen en stund.

Kvällen var ljum, halmen mjuk…

…och månen satt vacker och ensam på himlen.

Kantningen avslutades med att pålar hamrades ner längsmed bäddarnas sidor, slanor lades mellan dem och så vattnades halmen ner.

Igår blåste det något ohyggligt; 20 m/s! Karl kämpade tappert, men såg rätt vissen ut framåt kvällen. Och vi som skulle plantera ut broccolin.

Det var nödvändigt att göra något åt saken. Eller i varje fall försöka. Vi tog resterna av pilen, de yviga stycken som inte dugt till flätningen runtom permabäddarna, och improviserade ihop ett litet staket. Förhoppningen var att det iallafall skulle skingra vinden något över det område där vi skulle sätta ut broccolin…

…och det gjorde det! Vi tryckte ner de stadigaste grenarna med ca 5 cm mellanrum, varannan framför, varannan bakom, den vajer som redan går längsmed hela odlingen, vek ner topparna och så snabbflätade vi in smalare grenar och kvistar mellan alltihop.

En aning spretigt kanske, men vi tyckte det blev riktigt schysst! Längsmed hela staketet sådde vi resten av de gamla bondbönor vi hittat i skafferiet. De räckte en bra bit längre ändå, så vi fortsatte så dem under vajern tills de var slut. Får väl se om någon av dem kommer upp.

Efter staketbygget började vi alltså plantera ut broccolin, men insåg efter två satta rader att fiberväven försvunnit. Nåväl. Inte mycket att göra åt, mer än att avbryta planteringen och täcka de plantor som fått komma ut så gott det gick med några restbitar.

Fåglarna har ju som bekant redan visat oss vart skåpet ska stå och när dessa nu dessutom fått sällskap av nyfikna hararna, kändes det tvunget att sätta upp ännu ett gäng skivor. Speciellt nu då broccolin ligger under en sån ärrad väv.

Av Max mormor fick vi en hel kasse skivor som hon inte längre ville ha. Vissa var väldigt fina på baksidan.

Potatisfältets sidor täcktes så långt det räckte med det gräsklipp vi hade över.

Pepparmyntan planterades ut i örtagården. Vi har frön också, men eftersom man aldrig kan veta riktigt vilken sorts mynta man får av frön, har vi för säkerhets skull även köpt en planta. Ett litet skyddshus träddes över den, gjort av en av- och urklippt pet-flaska, så att den skulle slippa den starka vinden.

Medan vi var ute och letade efter mer kvistar till staketet hittade vi två lavendelplantor slängda i ett snår. Inget fel på dem, så vi adopterade båda, klippte till dem lite och satte dem i ingången till örtagården.

Igår var det alltså Valborg och vad kunde vara mer passande på denna vårens hyllningsdag än att ge liv åt jorden? Vi har planterat ut våra första grödor.

Först ut var persiljan. Den har stått ute några dygn på avhärdning och skulle nu få smaka på friheten i örtagårdens mjuka bäddar. Rötterna ville, som synes, inget hellre än att få sträcka på sig.

Eftersom vår jord än så länge, inte är mycket annat än sten och sand, fick vi gotta till den lite innan persiljan dök ner i den. Först vände vi ner ett lager trädgårdskompost och plantjord (vart gräsklippet hamnade kommer vi till senare)…

…därefter lite aska och kol från brasan vi tände för ett tag sedan. Askan innehåller kalium, fosfor och kalk och uppskattas speciellt av växter som trivs i högre pH-värden. Att kol ska vara en bra jordförbättrare är något vi hörde på radio och förstås ville prova! Det ska tydligen underlätta för växterna att ta upp näringsämnen och så ska masken älska det.

Efter krattning, grävdes en grop åt varje tuva, så att de skulle få lite vindskydd och för att fukten ska kunna bevaras bättre. Gropen grundades med en näve plantjord för att få igång rötterna, få dem sugna på att leta sig ut. Sedan var det dags! Första persiljan planterades ut. Det kändes stort. Gropen fylldes igen med bäddens egen jord.

Den krusbladiga sattes först, därefter den slätbladiga. Mellan de båda sorterna sparades en smal remsa där vi tänker så blommor.

När all persilja var på plats, täckte vi jorden runtom plantorna med gräsklipp. Detta gödslar och bevarar fukten i jorden, och ska även göra det svårt för ogräset att växa upp.

Slutligen vattnades alltihop rejält.

Eftersom både fåglar och harar har visat intresse för vår odling, satte vi upp lite fler skivor i slanor och ett vindspel vid staketet. Återstår att se om även harar räds för reflexer och klingklang.

Sedan stod vitkålen på tur. De har fått en ordentlig avhärdning på ca två veckor och är verkligen stora nu. Vi vet ännu inte om vi kommer att få lida av att vi sådde dem en smula tidigt och därmed var tvungna att låta dem stå i kruka väl länge. Det får helt enkelt tiden utvisa.

Också här strödde vi ut ett lager trädgårdskompost och även en del kol och aska, då vitkål vill ha det basiskt omkring sig (klumprotsjuka kan tydligen bli en av följderna av att låta vitkålen stå i för sur jord). En halv säck kogödsel vändes också ner, plantjorden sparade vi (mest på grund av dålig tillgång) till groparna.

Ja, såhär såg fältet ut när vi var klara. Varje planta fick varsin grop grundad med två nävar plantjord, därefter fylldes den på med fältets jord. Runtom plantorna la vi gräsklipp. Tyvärr hade vi inte så mycket att vi kunde täcka hela fältet, men då vi planerar att så något mellan vitkålsplantorna kanske det var lika bra. Iallafall tills mellankulturen är uppe och spirar.

Vitkålen täcktes med fiberväv för att skydda mot väder och vind, men framför allt för att de ska slippa kålflugor, -larver, och -fjärilar.

Medan Internet legat nere har vi fått handskas med revolterande pumpor. Rötterna hade sprängt sig ut genom krukornas snäva murar, kastat sig ut mot friheten och hängde nu och dinglade nonchalant utanför hyllplanen. Plantorna krävde förändring. Och som de veka makthavare vi är fick de förstås precis som de ville. Pumporna planterades om på studs.

Pumporna hade dragit med sig både kikärtor och majs i upproret, så de fick nytt de med.

Såna här söta saker går ju inte att motstå.

Växthuset ser numera ut såhär och är därmed redo att kläs med plast. Nu gäller det bara att vänta ut vinden…

Efter regn och kyla och mera regn fick vi äntligen en solig dag! Plommonträden har slagit ut och sprider himmelsk doft i luften.

Örtagården skulle kantas och efter överläggning kom vi fram till att det skulle göras med lite byggodugligt plank. Max la ut det längsmed bäddarna och hamrade ner det i marken. I mellanrummen sattes pinnar.

Det var inget kul arbete tyckte Max, och var tvungen att stärka sig med en kopp kaffe.

Till slut blev ändå en hel del färdigt…

…och vi tyckte att det blev riktigt bra.

Jag tog tag i att rensa upp i odlingens alla övriga gångar där stenarna låg huller om buller.

Stenen plockades bort och lades längsmed de olika kvarteren istället.

Såhär tjusiga blev gångarna när det väl var klart!

Det är tänkt att permans gångar ska täckas med torkat gammalt trädgårdsavfall, dels för att det är mjukt och skönt att gå på, men också för att slippa ogräset. Dessutom kan vi förhoppningsvis inför nästa års säsong, skyffla upp det finaste av det i bäddarna (resten läggs på komposten). För att finfördela avfallet sattes den loppisfyndade kompostkvarnen i arbete och gamla grenar, ris med mera maldes ner.

Sedan spreds det malda ut i gångarna.

Alla gångar kunde inte få nytt golv samtidigt, utan vi får ta det lite pö om pö.

Framför ingången till perman reste vi även en stor port av gamla körsbärsgrenar. Där ska sedan klätterväxter slingra sig upp och runt.

Porten stöttades upp av två mindre grenar.

Och så har växthuset blivit med lysrör. Bra när solen snålar samt för att kunna ge krävande växter några extratimmar ljus.

Bladlöss och larver har hittat in i växthuset. Chilin har de än så länge mest suttit på, men bönplantorna har fått smaka på några rejäla bett och sug. Eftersom vi kikar till växterna dagligen har vi än så länge kunnat hålla tillbaka insekterna genom att helt enkelt plocka bort och klämma sönder dem. Därefter har vi sprayat de angripna plantorna med vatten. Vi har också kallat in lite hjälp från Moder Jord, nämligen bladlusens stora fiende – nyckelpigan. Vi plockar de vi ser ute i trädgården och flyttar in dem i växthuset.

Nu när det regnar och är blött dag som natt, stormtrivs förstås sniglarna. Och de räds inte för att slemma in och ta för sig av växthusets stora buffé. Vi har fått ta upp våra nattliga snigeljakter igen och då kan de små ligisterna oftast tas på bar gärning. Men ibland kan de behöva lockas ut. Därför tillverkade vi en snigelfälla av en petflaska, silvertejp och lite öl.

Man klipper bara av toppen av pet-flaskan och tejpar fast den med toppen vänd inåt mot botten av flaskan. Sedan fyller man på med lite öl, lägger fällan på ett bra ställe och väntar. Funkar även för flugor märkte vi.

Smultronplantorna har fått ovälkommet främmande. Det är vita små bladlusliknande saker och trots att de inte gjort någon synlig skada än, bestämde vi oss för att ta det säkra före det osäkra; plantorna ställdes ut och sprayades ordentligt med vatten. Sedan fick de stå ute resten av dagen. Såg till dem idag och det verkar ha gjort susen.

Fönsterplatserna inomhus börjar bli begränsade, vårt storsatsande på persilja tar plats. Men denna har nu hunnit växa till sig fint, så tillsammans med lite purjo och en kålplanta flyttade de in i ett gammalt tråg och står numera utomhus. Fönsterplatserna får istället gå till de yngre, svagare och mindre köldtåliga specialplantor vi försöker driva upp (t ex okran och kikärtorna).

För att nätterna inte ska bli för kalla får tråget vara täckt med plast under de svalaste timmarna.

Annars var det den här gamle räven till humle som stod för gårdagens stora flyttprojekt. Den stod i trädgården sedan innan och trivdes visst halvbra på sin plats. Nu skulle den ut och få förgylla vår odling!

Det var inte helt lätt, men till sist följde den med.

En rejäl rackare!

Under staketets högra sida fick den sitt nya hem. En kraftig påle slogs i vid sidan om, så att den får lite stöd. Sedan hoppas vi att den ska ta plats åt sidorna och sprida sig längs staketet.

I baljan växer det vidare. Rädisornas rosa färg börjar anas och bladen är större varje gång man ser efter. Spenaten är också på god väg, likaså de två huvudsallatssorterna.

Men även ogräset viftar glatt med bladen, så det var dags för en rensning. Baljan fick gå först, därefter några av bäddarna i perman.

Medan jag rensade ogräs, funderade Max ut hur växthusets dörröppningar skulle komma på plats. När planen var klar skruvades ramen till dörren ihop och därefter sidoplanket.

Planket längsmed långsidorna sattes ihop med en liten träbit som skruvades fast på båda sidor.

Dörröppningar och nedre kanten klar!

Sedan signalerade solen att det var dags att gå in.